.

att skära sig, det är en konstig sak egentligen skära upp sin egna hud med ett vast föremål.  
jag skar mig nyss det kommer massa blod, mer än det har kommit tidigare under dom åren jag har skadat mig själv. jag tror jag har börjat förlora så mycket blod vid detta laget att mitt blod har blivit tunnare.
när jag ser på mina armar så ser jag inte något ful vidrigt eller äckligt, jag ser skönhet jag ser mig själv smärtan jag har stått ut med sen jag var 11  år mitt liv mina handlingar i var ända litet vitt sträck av ärr vävnad ser jag det
det är snart ett årsen jag var inne på psyket sist jag saknar det jag saknar behandlings hemmet jag saknar tryggheten lugnet och kännslan av hopp om att bli frisk
nu vet jag jag kommer aldrig bli frisk det är som ninna sa till mig; vi som har genomlidit smärtan och är deprimerade vi blir aldrig ''friska'' vi kommer leva vidare som någon vackrare och starkare

här kommer en gamal provocerande bild

•