.

jag gick med i the butterfly project för självskadare runt om i världen
och härmed går jag ur för jag klarar inte det tyvärr rakbladen är som en drog för mig, jag vill komma ur det men fjärilarna hjälper mig inte jag känner bara ett tomt jävla hål som rakbladen kan fylla (eller ja dom öppnar ju men ni fattar) det är så sjuk svårt att inte skada sig.
det går verkligen inte för mig jag ber över att den nya terapin ska hjälpa mig så jag kan börja leva i ett normalt liv, jag vill verkligen att många fler som jag ska få chansen att sluta och verkligen ta den. för ett år sen var jag inte mottaglig för hjälp jag kunde verkligen inte ta emot den det gick inte, jag tog inte medicinerna jag gick inte på mötena jag kunde inte jag orkade inte, all min energi gick åt till att skada mig och ha dubbelmoral till att hjälpa andra stötta dom.

men nu känns det lättare på något sätt jag har en flicka i mitt liv som jag lever för olivia robertsdotter hom är mitt ljus hon är den som får mig att kämpa.

alkohol cigaretter och rakblad.. <3

jag blir sjuk fysisk av mitt psyke

jag har världens bästa emun försvar jag blir aldrig sjuk och jag avskyr att missa skolan till och med när jag är inne på psyk får jag panik för att jag gör det så jag bruka få åka ditt under uppsyn vilket jag älskar <3

men nu är det såhär jag jag vill sluta på mina antidepresiva som jag nu har gått på i fyra år och min kropp är så van vid det att jag har fått migrän anfall nu i en månad mer eller minde var dag det brukar inte vara så kraftigt men idag/ igår blev det det så jag började kallsvettas och blev sjukt svag, så jag kunde inte gå till skolan

ett vackert litet tips SLUTA INTE PÅ ANTIDPRESVIS RAKT AV UTAN TRAPPANER så ni slipper detta

kizzez

ja har inte hänt någon speciellt i mitt liv just nu vart skade fri två veckor wiiee.. ¨
fick somarlov idag och sånt har färgat håret orange med ^^

just nu ser min arm ut såhär sålänge jag inte blir solbränd

kämpar emot det, folk kanske inte ser hur wsvårt det är emn tro mig det är det det är ett beroende för kroppen är van vid att bli skadad när du har ångest.

min ångest just nu består av minnen från en period när jag mådde som bäst, det var med mitt ex tänker inte skriva ut namn med tanke på att det är respekt löst och dom flesta vet vem det handlar om så jag skäms inte över det bara för att vara säker.
men iallafall jag har alldrig förstått hur provocerande det är men nu vet jag och jag förstår varfrö folk raderar bilder på sina ex men jag vill inte av någon anledning för även om det är slut så ka  jag skaratta år vissa saker som jag mina gjorde mig lycklig.

när man får ångest av minnen är det bästa att se att man var lycklig och minnas det istället för att sakna, vara glad för man fick uppleva det. - min mamma ♥

• 

det förra inlägget var ett utdrag från en av mina anteckningar från januari/februari 2012
mitt sätt att se mat oturligt nog

jag tänkte visa en bild nu som inte kommer vara så trevlig.
hur tänderna påvärkas av bulemi


detta är dock inte mina tänder men så mina kommer se ut om jag fortsätter såhär.

• 

jag har inte ätit på två veckor nu eller jo men bara en deciliter sallad om dagen har jag ätit mer har jag kräkt upp det jag ser ingen anledning till att ge min kropp näring och energi när min största önskan är att dö jag är ett misstag så varför ta hand om ett misstag?  min kropp är svag jag får panik ångest hela tiden, jag äcklar folk jag är äcklig jag ser hemsk ut jag förstår inte hur folk kan vara i samma rum som mig utan att spy

• 

•